Det började en vacker dag 2008.
Då kom du till träningen. Jag var förväntans full och såg med engång att det var dig jag vill ha, dig jag ville kalla bästavän. Du var så fin, o så snäll. Elinor, världens bästa helt enkelt.
Sen började Moa med och jag blev överlycklig. Vi har varit nära vänner enda sen 6 års.
Vi blev inte bästavänner med en gång. Det tog ett tag. Jag hade andra och det hade ni med.
Men ni fanns alltid där för mig.
Bullerby 2009, Det var då allting startade. Jag och Elinor, vi hade bara varandra känndes det som. Vi klickade direkt o blev sjukt tajta!
Vi var ju uppdelade i två lag och Moa kom med det andra. Men hon var med oss så fort hon fick ledig tid. Å när hon inte var det saknade vi henne något oerhört. Men det var då det blev vi, vi tre.
Sen var vi inte så mycket, men vi hade varandra där, det visste vi.
Sen hände det massa saker och jag föll. Men ni stod där och tog imot mig, så som bästavänner ska göra.
Du förstod jag hur mycket ni verkligen betydde, och hur mycket ni verkligen fanns där. Att det verkligen var ni som var mina bästavänner all the time.
Vi kom närmare varandra och började va mer. Å det är nog seriöst det bästa som har hänt i mitt liv.
Utan er hade jag inte varit någonting idag.
Sommaren 2010 var vår sommar, o det ska 2011 också bli. Det lovar jag.
Det finns ingen annan jag vill dela den med.
Tjejer, jag älskar er mest. Inget er, inget mig.